fredag 2 januari 2015

Guds eventuella existens

Vi tänker oss för en stund att det finns någon slags Gud som är något mer än en mänsklig konstruktion eller önskan. Om det förhåller sig så borde den Gudens existens inte vara beroende av om vi tror på den eller inte. Det hänger så att säga inte på min tro ifall Gud existerar eller inte.

Jag tror att de flesta skulle hålla med om att det varken går att bevisa eller motbevisa Guds existens. Med vetenskapliga metoder skulle man kanske kunna studera vissa påståenden, till exempel om saker kan förändras när man ber Gud om det. Men det går ju naturligtvis ändå att hävda att han inte svarade på just de bönerna som man studerade men att han ändå gör det ibland.

Det kanske är lite fegt men för mig känns det viktigt att inte utesluta att det kan finnas en Gud även om jag för tillfället inte tycker mig se några bra belägg för det. Samtidigt blir ju livet väldigt konstigt och svårhanterligt om man ska börja räkna med att saker och ting existerar även om man inte ser några tecken på det. Då kan man ju till slut inte utesluta något; tomtar som bor under jorden, att saker och ting flyttar på sig utan att någon rör dem, att tyngdkraften tar paus ibland så att jag plötsligt kan flyga en sväng och så vidare...

Det kan ju låta som en bra inställning att man ska vara öppen för allt men draget till sin spets blir det nog rätt svårhanterligt, eller?

5 kommentarer:

  1. God fortsättning!
    Jag gillar de illustrationer du hittar till bloggen. Utifrån bilden ovan med skriften som formar GUD i luckorna så blir det så tydligt att ju mer vi fyller bladet med vårt "klotter" så minskar utrymmet för GUD, eller Objektet för vår Tro.
    De illustrerar väldigt mycket min resa från frikyrkotron på 80-talet där allt var svartvitt och enkelt och Gud var tydlig och svarade på böner på det sätt jag förväntade mig. Men att livet är inte svartvitt upptäcker man ju efterhand och bibeln går inte i längden att läsa oreflekterat. Den bild jag själv skapat av Gud utifrån det jag lärt mig blev trängre och trängre, precis som i bilden ovan ju mer insikter och visdom jag klottrade ned.
    Ungefär då när det bara var skärvor kvar av den Gud jag själv format började jag se att GUD var hela grunden för min möjlighet till formande av Gudsbild. För att nyttja bilden ovan igen så var det som att inse att Gud är pappret som jag målat mitt "klotter" på. Gud är så mycket större än jag någonsin kan tänka eller förstå och ändå så vill han ha kontakt med lilla mig. Hur kan SANNINGEN som är större än universum visa sig för dig och mig?
    /Tomas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej igen, tycker också om bilden. Intressant tolkning att det är vårt klotter som till slut kommer att ta upp allt utrymme, har inte tänkt på den på det viset...
      Men om du nu tänker att Gud är själva pappret, vad har han för relation till bibeln? Är bibeln en korrekt beskrivning av honom? Och kommunicerar han med oss eller är det bara våra egna tankar och känslor som vi tolkar som budskap från Gud?

      Radera
  2. Hoppas det är OK att jag svarar med en bild även om jag inte kan lägga in den här.
    Jag har en tavla hemma av Frans van Bruggen som heter Babels torn. Den visar Gud som två gigantiska händer och på den nedre av händerna lever människorna. Problemet är att människorna inte ser att de är i Guds närhet, i Hans famn, då han är för stor. Människorna strävar att bygga sig upp till den övre handen och nå Gud. Gud å sin sida lider över att han inte kan nå människorna och förklara sig för dem då han är för stor. Den onde går tydligt runt i förgrunden på tavlan så att människorna ser när han ryter.
    Enligt den kristna tron så har Gud löst problemet genom att själv bli människa och vara en av oss för att förklara vem Han är. Någon av alla hundratalet figurer på tavlan är Kristus, tror jag.
    Världen är Guds skapelse och på samma sätt som jag kan lära känna en konstnär genom deras konst så kan jag se på den fantastiska skapelsen och se spår av Gud.
    Bibeln säger själv att den är inspirerad av Gud, dvs att Gud varit med i processen när bibeln kom till. Genom bibeln kan jag lära känna Sanningen. (sen kan man diskutera bibelsyn och grad av inspiration länge)
    En annan författare, Tolstoj, beskriver i sin bok "Pappa Panov" hur herr Panov mötet Gud i de människor han möter under en dag. Så tror jag också att det är. Vi är Guds skapelse och kan lära oss om Gud av varandra. Dessutom så berörs Gud av hur vi möter varandra! "Det ni gjort för en av mina minsta det har ni gjort mot mig"
    Och ja, jag tror att Gud ibland talar till oss direkt; genom drömmar som för Pappa Panov, genom ingivelser direkt i hjärnan, genom ingivelser utifrån saker vi ser eller möter eller läser, t ex i bibeln eller i konstverk.
    För i grunden tror jag att det handlar om att Gud vill ha en relation med oss, i nöd och lust.
    Med vänlig hälsning/Tomas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kommer ihåg och tycker om den bilden Tomas :) Jag kan tycka att både bilden och mycket av Bibeln försöker ge svar på viktiga frågor om vad det är att vara människa, hur vi ska leva tillsammans och så vidare. Likaså berättelsen om pappa Panov. Men jag skulle nog säga att det handlar om en massa ackumulerad mänsklig erfarenhet av vad det är att vara människa och inte att det behöver finnas en Gud bakom det.
      Och att jag ibland kommer på något riktigt bra eller har en intressant dröm tycker jag inte heller behöver betyda att det finns en Gud.
      Men det kan ju naturligtvis vara så att det finns en Gud bakom allt :)

      Radera
  3. Intressant på temat: http://www.svd.se/kultur/understrecket/ateismen-ar-inte-langre-trosviss_2716963.svd

    SvaraRadera