måndag 5 januari 2015

Himmel eller ...

Det finns en hel del frågor som det är väldigt svårt att hitta svar på. En sådan fråga är vad som händer efter döden, finns det någon fortsättning? Kommer man till en himmel alternativt helvete eller tar allting bara slut?

Jag har inte för avsikt att komma med något svar på frågan, för egen del så lutar jag nog åt att jag inte existerade före min födelse och att jag inte heller kommer att existera efter min död men det kan man ju som sagt inte veta med säkerhet.

Däremot finns det en följdfråga som jag tycker det är intressant att fundera lite kring: Blir livet mer eller mindre meningsfullt om det finns en fortsättning?

Jag är uppvuxen i ett sammanhang där det var självklart att det fanns ett helvete eller en himmel efter döden. Om man var "riktigt frälst" kom man till himlen, annars riskerade man att hamna i helvetet. De flesta menade också att både livet i himlen och i helvetet varade för evigt och att det inte gick att byta plats när man väl hamnat i det ena eller det andra.

Helvetet har genom historien ofta använts som ett hot eller något att skrämmas med för att få människor att "lämna sig till Gud" eller att leva sitt liv på ett sätt som "Gud vill". På samma sätt har talet om himlen använts för att locka människor till kristendomen och till Gud.

Livet här på jorden har ibland nästan framställts som en parentes eller en transportsträcka där det egentligen handlar om att försäkra sig om en plats i himlen.

Jag kan förstå att många har tröstat sig med att de kommer till himlen när livet här på jorden har varit fruktansvärt, det blir ett sätt att fokusera på något kommande för att kunna uthärda nuet. Samtidigt känns det tragiskt om man lever livet här på jorden lite halvhjärtat med siktet inställt på himlen och sen visar det sig kanske att det inte finns något mer...

Även om det inte går att veta med säkerhet vad som händer efter döden så tror jag det är viktigt att fundera på vad man själv tror för det kommer nog att påverka hur man lever sitt liv och hur man värderar det.



5 kommentarer:

  1. Jag lutar åt Luther som (enligt sägnen?) sa: "Även om jag visste att jorden skulle gå under i morgon, skulle jag plantera ett äppelträd idag."
    Då jag tror på en Gud som ÄR så är det ju nuet som räknas och det är har och nu som jag kan umgås, göra gott, må gott och allt annat som gör livet värt att leva och blir det på det sättet man lever i evighet så kan jag tänka mig det också. :-)

    Vill man fundera mer på döden och ett eventuellt liv därefter så rekommenderar jag varmt Rob Bells bok "Love Wins" samt Owe Wikströms "Den Dolda Dörren".

    Varma hälsningar i det mjuka snöfallet /Tomas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänker också att det handlar om här och nu :) Har läst och uppskattade "Love Wins" men Oves har jag bara hört någon intervju om.

      Radera
  2. Roligt att du tycker som jag��. Utifrån din " nya position " vad baserar du din ståndpunkt på? Mvh Tomas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hm, det jag menade var nog bara att jag tyckte boken var bra när jag läste den :) Tror nog inte att jag skulle hålla med honom idag men jag får ta och kolla lite snabbt :)

      Radera
  3. Det jag syftade på var att du samtyckte till "att det handlar om här och nu". Varför är det viktigt tycker du och vad baserar du "tyckandet" på?

    By the way som vi säger i Sverige så kan jag rekommendera Jaktlunds ledare i Dagen, ofta tänkvärda och välgrundade. För ett smakprov som skulle kunna leda till diskussion kring synen på lidande:
    http://www.dagen.se/ledare/d%C3%B6den-och-sorgen-%C3%A4r-inte-alltid-slutet-1.309358

    Efter regn kom ishalkan i Dalarna /Tomas

    SvaraRadera