Jag har just läst en bra bok av Amélie Nothomb som jag blev tipsad om (tack Dominique). Boken försöker ge en humoristisk bild av hur det skulle kunna vara att som ung europé jobba ett år på ett traditionellt japanskt företag. Den beskriver väldigt träffande hur två olika världar och kulturer kan mötas och framför allt hur de kolliderar med varandra. Eftersom jag vuxit upp i Japan tyckte jag den var rolig och träffande på många sätt.Amélie, den unga europén, överraskas gång på gång av hur annorlunda japanerna hanterar och reagerar på uppkomna situationer. Vid ett tillfälle följer hon efter en kvinnlig kollega i avsikt att försöka trösta henne efter att hon blivit ordentligt utskälld av chefen bara för att inse att det får motsatt effekt eftersom kollegan till varje pris velat undvika att visa sina tårar. Nu tappade hon ansiktet ännu mer. Hur tröstar man någon som upplever det som förödmjukande att visa sina tårar?
Under läsningen av boken kom jag många gånger att tänka på hur svårt det kan vara att förstå varandra om man har olika bild av verkligheten. Det kan handla om olika värderingar, att man prioriterar på olika sätt eller att man har helt olika livsåskådningar. Det som är självklart för den ena kan vara helt oförståeligt för den andre. Samtidigt är det ofta först när man stöter på en helt motsatt uppfattning som man tvingas reflektera kring och kanske även ifrågasätta sin egen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar