Pudelns kärna

Jag har i princip alltid sett Gud som ett axiom som i sig själv inte behöver bevisas. Huruvida det är troligt eller inte att han existerar har varit något av en ickefråga eftersom det har känts som en självklarhet. Utmaningen har istället legat i att hitta en struktur eller tolkning av själva överbyggnaden - bibeln. Hur ska man se på bibeln, hur ska den tolkas, går det att hitta ett förhållningssätt till den som känns rimligt för mig?

I min värld är det självklart att bibeln måste tolkas och sättas in i ett, eller egentligen väldigt många olika sammanhang för att kunna hanteras.

Det finns naturligtvis en mängd olika sätt att tolka bibeln på. Det finns de som menar att varje bokstav är mer eller mindre dikterad av Gud och därför skall tolkas bokstavligt och att det som står i den är en tidlös och korrekt beskrivning av verkligheten. Om vi inte tycker att det stämmer så är det vår verklighetsuppfattning som måste korrigeras.

I den andra änden finns de som tänker att bibeln är skriven av en samling människor som efter bästa förmåga försöker sätta ord på det som i deras värld ter sig oförklarligt. Naturligtvis med utgångspunkt i den tidens världsbild.

För mig har det varit viktigt att försöka komma fram till en bibelsyn som känns rimlig för mig - som jag känner att jag verkligen kan stå för. (Jag återkommer i ett senare inlägg till varför jag tycker det är så viktigt att det känns rimligt just för mig, många kanske menar att det är lite förmätet av mig)

Jag har alltså vridit och vänt och försökt tänja på det mesta utan att egentligen fundera så mycket på själva knäckfrågan; vad talar egentligen för att Gud överhuvudtaget existerar. Och då syftar jag på Gud så som han beskrivs i de sammanhang inom kristenheten där jag har befunnit mig. 

För mig blev det här en ögonöppnare; det är väldigt stor skillnad på att försöka hitta argument för något man bestämt sig för är sant jämfört med att försöka betrakta det hela utifrån och fundera på själva grundförutsättningarna.