Det här inlägget har jag gått och tänkt på ett tag och jag skulle gärna vilja ha lite kommentarer på det i form av era tankar kring ämnet.
Det finns naturligtvis en massa svar på frågan vad meningen med livet skulle kunna vara. Jag tror att för de flesta så förändras svaret över tid beroende på hur ens livssituation ser ut.
Mitt eget svar på frågan har varierat även om det fram tills för några år sedan ofta har innefattat Gud på något sätt. Här kommer några formuleringar jag har använt mig av, även om en del känns väldigt främmande nu.
- Att försöka leva livet som jag tror att Gud skulle vilja att jag levde eller helt enkelt göra det Gud vill.
- Att komma till himlen och ta med sig så många andra som möjligt genom att försöka övertyga dem att också tro på Gud.
- Att hylla, ära och glädja Gud med mitt liv.
- Att förstå Guds plan för mitt liv och sedan försöka följa den.
Numera har jag inte med Gud på samma sätt i det hela. Det är möjligt att det finns någon sorts Gud men jag känner mig alldeles för osäker på det för att låta det utgöra någon sorts mening med livet.
Jag skulle nog helt enkelt säga att det handlar om att försöka göra det bästa av livet för mig själv och de människor som finns i min närhet. Att våga känna efter och vara så närvarande jag kan i det som händer runt omkring mig.
Hur skulle ni formulera svaret på frågan?
Jag skulle nog helt enkelt säga att det handlar om att försöka göra det bästa av livet för mig själv och de människor som finns i min närhet. Att våga känna efter och vara så närvarande jag kan i det som händer runt omkring mig.
Hur skulle ni formulera svaret på frågan?
Känner du det som att du tappat bort känslan av "Hans närvaro"- nånstans , längs vägen?
SvaraRaderaKul att du kommenterar Mirjam :) Jag tänker att man kan välja att tolka en känsla på olika sätt. En positiv känsla som jag tidigare förknippade med Gud skulle jag nu koppla till något annat. Så det är inte själva känslorna som försvunnit utan snarare min tolkning av dem :)
RaderaJag gissar jag fångades av dina tankar, utifrån att jag själv ansett mig gjort precis omvänd resa. Dvs tidigare "tyckt mig funnit en mening" i att utgå från mitt förstånd, min egen ide om "mitt eget bästa", min valda frihet- och gång på gång...ändå upplevt en tomhet och en känsla av att ha "missat målet".
RaderaFörst när jag nyligen, dryga 40 år gammal, valde "släppa taget"- och tänka att jag måste prova min tro och faktiskt- lämna allt i hans hand, som han sagt jag får- så känner jag en frid.
När jag ber känner jag hans styrka. När jag släpper får jag ett lugn.
I så många år har jag "stretat och stretat", jobbat och jobbat- men...trodde jag kunde få "hans allt" utan att ge mig själv...till Honom.
Ungefär som detta med kollekten eller inte- "jo, men om jag hade haft ett överflöd, skulle jag såklart gett den där 500:ingen i kollekt- men...jag har ju redan det så snålt..."
Då jag på direkt anrop från Gud, ändå lydde hans ord- litade till honom, förmedlat inte minst nu från Garnfeldt, så....hela detta året-har precis kontot blivit "nästan tömt", så har nya pengar kommit in. Ibland på de mest osannolika sätt!
Eg, ville jag ju inte heller "ifrågasätta ditt val", dina nya tankar- utan..blev lite ledsen tänka...att du tappat bort känslan av Gud, som Fader. Och den som låter dig vila i hans hand. :)
/Mirjam
Hej igen. Ja, resan kan ju gå i olika riktning. För mig finns det inget motsatsförhållande mellan förståndet och Gud. Om det nu skulle finnas en Gud som skapat allt så borde man ju kunna komma i kontakt med honom och delvis kunna förstå honom med sitt förståndet. Sen är jag personligen lite skeptisk när andra säger att de har budkap från Gud, om Gud vill säga något viktigt borde han väl kunna säga det direkt. Lycka till med din fortsatta resa, jag känner mig nöj och trygg med att vara där jag är nu :)
Raderaåh du.
SvaraRaderaUndrar du vad som upplevs som meningsfullt? Eller vill du bara uttrycka en kritik av tanken på att det skulle finns en singulär Mening någonstans därute som människan så att säga kan ta över - vill du bara lufta din kritik av modernism?
Eller syftar du till att skriva fram en bild av människan där hon kan välja vad som är meningsfullt (alltså inte bara att mening endast finns för människan, utan att subjektet är så kompetent att det kan bestämma sig för vad som är meningsfullt och alltså medvetet konstituera det.)
Du måste tala ur skägget.
Vi måste tala i telefonen.
Vad är meningsfullt här i livet?
SvaraRaderaJag håller med dig helt om att göra gott, vårda relationer, älska medmänniskor är meningsfullt. Kärlek, glädje, frid och andra goda saker ger mening år livet.
Men, varför har det mening? Varför är goda gärningar goda?
- För att det känns bra att göra gott? När jaget blir min måttstock så blir det gungfly under mina fötter.
- För att mitt samvete mår gott av det goda? Var kommer samvetet ifrån? Varför ska det ha en talan i vad som är gott om inte samvetet tar avstamp i något annat.
Utan en referenspunkt så är jag vilse.
För mig är lösningen på denna fråga att Gud är denna referenspunkt. Han har först älskat oss och i Kristus visat sig för oss och förklarat vem och hur Gud är: Sanning, kärlek, livet och vägen.
När jag gör det Han gör så blir livet meningsfullt.
Jag faller mot Honom!
Frid /Tomas
Hej igen. Jag skulle nog säga att det känns lite gungfly men Gud också...
RaderaGenom historien har det ju funnits och finns en väldigt stor mängd av inte helt enhetliga tolkningar av Bibelns budskap. Väldigt många har sagt sig veta vad Gud har att säga och det har inte alltid rått sammstämmighet :)
Det är klart att man vill ha någon sorts hyfsat fast referenspunkt men jag känner mig tveksam till att det blir så mycket enklare för att man låter Gud vara det. I princip måste man ju ändå göra sin egen tolkning av vad han vill/tycker....
/Patric
Hej, gör jag det för enkelt för mig när jag ser Gud som fast punkt, men min tolkning av vem han är får mogna med åren. (Eller kanske också kyrkans förståelse mognar över århundradena ) Ungefär som bilden du hade i ett tidigare inlägg: att vi ibland suddar bort klottret där vi lämnat kvar ordet GUD, men där Gud är större än det vi kan tänka och förstå.
RaderaDet närmaste jag kommer att förstå hur Gud är och därmed hur jag bör leva är att se på hur Jesus levde.
/Tomas
Läs Bo Setterlinds vackra dikt" Du frågar efter livets mening".
SvaraRaderaBra formulerat av honom, kommer att tänka på ett citat från filmen/boken Into the Wild: Happiness only exists when shared
Radera