Att lämna sin församling

Efter flera års moget övervägande har jag nu lämnat, eller begärt utträde ur, den församling jag tillhört under rätt så många år. Rent praktiskt innebär det bara att mitt namn stryks ur församlingens matrikel så man kan ju fråga sig vad det är för vits med att göra det. Kan man inte bara stå kvar även om man inte är så aktiv?

För mig handlar det om att vara ärlig mot mig själv men även gentemot ledningen i församlingen och alla medlemmar.

Det är tärande för en själv att vara med i ett sammanhang om man inte längre känner att man kan stå bakom många av de trossatser som är viktiga för majoriteten av församlingen. Jag är väl medveten om att man aldrig kan hitta ett sammanhang där alla tycker och tror likadant, man måste alltid vara beredd att kompromissa. Men någonstans går det en gräns och har man kommit fram till den så tycker jag det ärligaste man kan göra är att erkänna det både för sig själv och det sammanhang man tillhör.

Man behöver naturligtvis inte göra någon stor grej av att man går ur men för mig kändes det viktigt att inte bara slinka ut bakvägen utan att försöka förklara orsaken till varför jag väljer att lämna församlingen.

Jag fick möjlighet att träffa styrelsen och berätta hur jag kände och varför jag ville gå ur och hade även hoppats få säga något och tacka för tiden som varit på församlingsmötet där det skulle meddelas men tyvärr fick jag inte det.

Här är istället en länk för er i församlingen och alla andra som är intresserade av vad jag skulle ha velat säga...

Till styrelsen och medlemmarna i församlingen

Det är med blandade känslor som jag nu för första gången på 32 år inte tillhör någon frikyrkoförsamling.

Har du egna erfarenheter av att lämna en församling eller tankar kring det hela så får du gärna kommentera.