Det finns ingenting att vara rädd för

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om boken Jehovasjäveln. Nu ska jag slå ett slag för en annan bok som jag på många sätt känner igen mig i. Det är Johan Heltnes bok Det finns ingenting att vara rädd för.

Båda böckerna försöker beskriva olika aspekter av hur det kan vara att tillhöra relativt slutna rörelser med tämligen auktoritära ledare som säger sig förmedla sanningen med stort S.

Heltnes romen handlar om tonåringen Jonathan som bor i Uppsala, tillhör Livets Ord och även går på församlingens gymnasieskola. Jonathan brottas med frågor som tro och tvivel, sjukdom, helande, förälskelse och sexualitet och boken beskriver de psykologiska spänningar som kan uppstå i mötet med extremistisk religiositet.

Jag vill vara tydlig med att det jag skriver i det här inlägget men även på bloggen i stort handlar om mig och mina upplevelser. Vi kan som individer uppleva händelser och sammanhang helt olika beroende på vilka vi är och de erfarenheter vi har med oss sedan tidigare. Det finns naturligtvis många som har vuxit upp inom frikyrkan men som varken känner igen sig i den här boken eller i mina funderingar.

Ett centralt tema i boken är skam - den skam som kommer av att inte lyckas leva upp till de normer som gäller eller att inte kunna låta bli att tänka de tankar som är förbjudna, framförallt de som är kopplade till sexualitet.

Ett annat tema handlar om den distans som skapas mellan det liv man lever i kyrkan och det som gäller ute i världen. Det får lätt som konsekvens att man delar upp människor i två läger; de som är med och de som är emot.

Sedan tar boken också både direkt och indirekt upp det begränsade utrymmet för ifrågasättande och kritiskt tänkande som finns inom den här typen av sammanhang. 

Jag tyckte att boken var klart läsvärd och rekommenderar den gärna om du har befunnit dig i sådana här sammanhang.

Här är en länk till en intervju med författaren på UR.